Ringbytet
Förlovningscermoni med mat.
Från båtresan
Från båtresan
Gizelle och Marcus är glada
Kalle och Gizelle
Marcus och Victor
Den fina julgranen
En del av julbordet
Här står vi brevid förlovningsparet Tom och Pling ------------------------------------------------
Något av det allra roligaste med att vara så långt bort är att kultur och tradition är så annorlunda. Vi fick härom dagen äran att delta i förlovningen mellan irländska Tom och hans fästmö Pling, som är khmer.
Det är inte mycket man får göra tillsammans som pojk- och flickvän i Kambodja. Och inte blir det bättre när man har förlovat sig heller. Man måste helt enkelt ha ett riktigt bra tålamod. Men, till Toms stora lycka, får han nu besöka Plings hus när han vill. Men några övernattningar är det inte tal om.
Vi gick upp klockan 7 och gjorde oss klara. Nya skjortor handlade vi för några dagar sedan på marknaden. Till det jeans. Klockan kvart i 8 kom Samuel och Torbjörn och hämtade oss på hotellet. Väl hemma hos Pling hälsade vi på släkt och vänner.
Och här skakas inte händer. Här håller man ihop händerna framför ansiktet. Olika högt beroende av vem man hälsar på och hur gammal denne är. Hälsar man t.ex. på Buddah ska händerna hållas över huvudet. Och Buddah bor ju här i krokarna så man springer på'n lite då och då.
Hälsar man på en gammal människa ska händerna hållas mitt framför ansiktet och sedan stegvis ner beroende på ålder.
Efter 1 timme kunde cermonin börja. Vi satt alla på golvet, utan att visa fötterna. Det får man nämnligen inte göra. Sitta skräddare går inte. Man måste helt enkelt sitta på benen.
2 munkar pratade och gav välsignelser medan alla satt med händerna framför ansiktena. Det byttes ringar och bugades till höger och vänster. Skrattade gjorde vi en hel del också eftersom ingen av oss Baranger (khmer för utlänning) fattade vad som sas. Inte heller Tom, som blev instruerad att buga 3 gånger hit och 2 dit, lyfta en bricka med dricka, en låda med ljus. Allt det där som man gör när man förlovar sig. :)
Efter cermonin bjöds det på mat och småprat.
Julbord har vi ju varit på också. Svenskt traditionellt julbord. Utan julskinka. Men gott var det. Och roligt. Vi slänger upp ett gäng bilder för er att njuta av där hemma i vinterkylan.
Puss och kram
Det är inte mycket man får göra tillsammans som pojk- och flickvän i Kambodja. Och inte blir det bättre när man har förlovat sig heller. Man måste helt enkelt ha ett riktigt bra tålamod. Men, till Toms stora lycka, får han nu besöka Plings hus när han vill. Men några övernattningar är det inte tal om.
Vi gick upp klockan 7 och gjorde oss klara. Nya skjortor handlade vi för några dagar sedan på marknaden. Till det jeans. Klockan kvart i 8 kom Samuel och Torbjörn och hämtade oss på hotellet. Väl hemma hos Pling hälsade vi på släkt och vänner.
Och här skakas inte händer. Här håller man ihop händerna framför ansiktet. Olika högt beroende av vem man hälsar på och hur gammal denne är. Hälsar man t.ex. på Buddah ska händerna hållas över huvudet. Och Buddah bor ju här i krokarna så man springer på'n lite då och då.
Hälsar man på en gammal människa ska händerna hållas mitt framför ansiktet och sedan stegvis ner beroende på ålder.
Efter 1 timme kunde cermonin börja. Vi satt alla på golvet, utan att visa fötterna. Det får man nämnligen inte göra. Sitta skräddare går inte. Man måste helt enkelt sitta på benen.
2 munkar pratade och gav välsignelser medan alla satt med händerna framför ansiktena. Det byttes ringar och bugades till höger och vänster. Skrattade gjorde vi en hel del också eftersom ingen av oss Baranger (khmer för utlänning) fattade vad som sas. Inte heller Tom, som blev instruerad att buga 3 gånger hit och 2 dit, lyfta en bricka med dricka, en låda med ljus. Allt det där som man gör när man förlovar sig. :)
Efter cermonin bjöds det på mat och småprat.
Julbord har vi ju varit på också. Svenskt traditionellt julbord. Utan julskinka. Men gott var det. Och roligt. Vi slänger upp ett gäng bilder för er att njuta av där hemma i vinterkylan.
Puss och kram
GOD JUL på er alla
SvaraRadera